Rent och fint

Idag har jag städat mitt rum. Ja, jag har dammsugit och sådär förut, men idag har jag faktiskt lyft på saker och rengjort hela skrivbordet och alla andra ytor, samt rensat bland alla papper och annan skit jag hade lämnat framme. Det känns otroligt skönt, jag trivs mycket bättre när det är rent och någorlunda ordnat runt omkring mig.

Fast det som egentligen fick mig att ta tag i städningen var att min familj kommer hit idag, och jag vill gärna göra allt för att deras bild av mig som den slusk jag var för sisådär fem år sen ska raseras. Junie ska ju dessutom sova här.

Vi får se vad som händer i helgen. Julmarknaden ska vi gå på i alla fall. Eller ja, den är väl egentligen svår att undvika om man är i stan kan jag tänka mig. Har faktiskt inte kikat så mycket än.

Man kan inte tro det, men jag är faktiskt här för att plugga

Hej hej hemskt mycket hej!

Det var ganska längesen jag uppdaterade bloggen nu. Jag har haft mycket att göra, både roliga saker och måsten. Men jag tänkte berätta lite om hur det går i skolan och vilka kurser jag läser.

Jag läser fyra kurser som totalt ger mig 30 svenska högskolepoäng. I tyskland är vinterterminen (som jag läser) kortare än sommarterminen, och man förväntas därför inte få ihop lika många poäng. Dock så är det ju lite annorlunda för mig; i sverige är alla terminer 30 hp om man studerar på heltid, så det är vad jag förväntas få ihop. Med andra ord skulle man kanske kunna säga att jag pluggar något mer än 100% enligt tyska standerder just nu.

Den största kursen heter Automatisches Textverstehen (automatisk textförståelse) och är ett så kallat Hauptseminar, vilket ger mig 10 hp. Vi pratar om ett nytt ämne varje vecka och en eller flera studenter presenterar olika artiklar som har skrivits inom det området. Examinationen består av en längre, muntlig presentation, en ganska stor uppsats eller praktisk implementering, samt att visa att man läst varje veckas artikel/artiklar genom att skicka två frågor via mail till läraren innan lektionen.

Den kurs som känns näst störst, men allra roligast/intressantast/mest givande är Multimodale Semantik. Det är ett Proseminar, vilket ger mig 7,5 hp. Upplägget är någorlunda likt det i Automatisches Textverstehen. Varje vecka diskuterar vi en ny artikel inom området och alla (fyra) studenter ska hålla en muntlig presentation av en artikel var samt skriva en uppsats om en annan av artiklarna.

Jag läser också en kurs som heter Programmieren I, vilket är en nybörjarkurs i Python-programmering. Medan de två kurserna ovan är på engelska så är den här på tyska, vilket egentligen är den enda anledningen till att jag läser den, eftersom jag redan kan det mesta som gås igenom. Det är ett bra sätt att öva på min tyska.

Sen sista kursen heter Text Mining och är också på tyska. Tyvärr så har jag haft jättesvårt att hänga med i språket på de föreläsningarna, så jag kommer behöva förlita mig ganska mycket på kurslitteraturen för att klara tentan skulle jag tro. Eftersom jag bara vill ha 5 hp för den kursen behöver jag inte göra nåt mer än tentan, vilket är jätteskönt. Lite synd är det dock, för det verkar vara ett jätteintressant ämne.

Alla de här kurserna läser jag alltså samtidigt under hela terminen, och inte i omgångar som det brukar vara hemma i Sverige. Därför känns det som att jag är ganska överväldigad av plugg just nu, eftersom det är så mycket som ska göras samtidigt. Dessutom är det vanligt här att man inte gör klart allt under ”föreläsningstiden”, utan ägnar den lediga tiden från början av februari till mitten av mars (typ) till att skriva klart uppsatser och liknande. Men det har jag verkligen inte tid med; då vill jag åka hem till Uppsala och komma igång med min sjätte och sista termin på kanditatprogrammet. Känns som att det kan bli stressigt nog som det redan är.

Ich hatte gern ein Fika, bitte

Den här veckan har skolan dragit igång och jag och Martina har hittills varit på första lektionen för två olika kurser. I måndags var det en programmeringskurs som är helt på tyska. Jag tror inte att jag kommer lära mig så mycket av den eftersom det är en grundläggande kurs, utan jag tänkte ta den för att det känns som ett bra tillfälle att öva upp tyskan lite. Det är en kurs som är obligatorisk för alla förstaårselever på institutionen så det var säkert upp mot femtio personer där. Jag tror att jag kommer få en ganska avslappnad relation med den kursen, vilket kan vara skönt med tanke på att jag ska läsa fler poäng än vad som räknas som 100% här.

Den andra kursen heter multimodal semantik. Jag hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om men ville gå dit för att få en uppfattning om upplägget och känna lite på den. Semantik är tyvärr nånting som jag känner mig helt vilse inom. Vi hade en semantikkurs i Uppsala under vår andra termin som var rätt ostrukturerad och obegriplig, så jag tror att den avskräckte mig lite från ämnet och den här kursen är nog en bra chans att försöka igen.

På den kursen verkar vi bara bli fyra elever totalt, varav en inte var där på första tillfället igår så det var jag, Martina och en tysk tjej som heter Julia. Hon är väldigt utåtriktad och verkar otroligt snäll och lättsam så jag har en väldigt bra känsla för den kursen. Hon har dessutom pluggat svenska och funderar på att åka till Uppsala nästa år, så vi hade en del att prata om. Efter lektionen hjälpte hon oss med inlogg till institutionens datorer och var allmänt hjälpsam. Vi träffade hennes pojkvän som också var språkteknologistudent och gick och fikade alla fyra. De tyckte att det var så himla roligt att fika betyder knulla på tyska, vilket inte är helt och hållet är sant. Det tyska ordet är ficken.

Instagramutskrifter

Idag fick jag ett mail från Copygram där de tyckte att jag skulle beställa utskrifter av mina Instagrambilder. Copygram är en webbtjänst som man kopplar ihop med sitt Instagramkonto och gör att man kan se sitt flöde på webben, plus att de dessutom kan skriva ut bilder och skicka hem dem.

ScreenshotJag tyckte det lät supernajs att ha några bilder utskrivna i 10×10 cm för att sätta upp på de tomma väggarna här i mitt rum. Jag valde ut mina tolv favoriter från mitt Instagramkonto, bilder som får mig att minnas roliga och mysiga stunder. Minna, vänner, glada miner osv. Arton amerikanska dollar (blev ca 120 kr) kostade det inklusive frakt.

Förhoppningsvis kommer de nästa vecka. Jag är dock lite osäker på var jag ska ha dem. Jag sätter nog upp några vid sängen och några vid skrivbordet.

Minna cyklar i snöstorm

Rapport efter första månaden

Välkomstmeddelande från Karo

Karo är tjejen vars rum jag hyr

Nu har jag bott här i tre och en halv vecka och börjar känna mig som hemma. Jag har tvättat några gånger, fyllt mitt skafferi, stökat ner på mitt rum, haft städvecka och låtit min resväska packa ur sig själv genom att till slut ha behövt använda allt jag hade i den. Det sista måste ju faktiskt vara ett tecken på att jag packade klokt och bara tog med sånt som jag faktiskt använder.

Så hur går det i skolan då? Ja, den har fortfarande inte börjat. Ni andra där hemma i Sverige har väl snart avverkat halva terminen vid det här laget och jag ska gå på mina första föreläsningar nästa vecka. Den tyska vinterterminen är kortare än den svenska höstterminen (vilket vi inte hade räknat med) och erasmus-koordinatorn på vår instution här i Tyskland säger att det kan bli för stor arbetsbörda om vi försöker få ihop 30 hp, vilket är det vi ska ha per termin för att kunna få ut vår examen på sex terminer. Det är inte kaos ifall jag får ihop mindre eftersom jag har läst några kurser innan språkteknologiprogrammet som kan räknas in i examen, det största problemet i så fall är vad Csn skulle ha att säga.

Utsikt från toppstationen på Königstuhl

Utsikt från toppstationen på Königstuhl

Sen vi landade här har jag betett mig som om jag var gjord av pengar. Det blir ganska lätt så när man har en annan valuta än man är van vid, nästan allt är billigare än hemma och man dessutom har fått hela terminens studiemedel plus halva terminens erasmus-stipendie på en gång. Har jag märkt. Men det känns bra att ha kunnat kasta lite pengar omkring sig för en gångs skull. Jag har käkat på stan i princip varje dag, fikat på stan i princip varenda dag, köpt nya skor, ny vinterjacka, terminskort för kollektivtrafiken och en massa smågrejer som jag inte kan räkna upp, och ändå har jag tillräckligt med pengar kvar för att kunna leva samma liv som hemma i Sverige resten av terminen. Jag är nöjd.

Alnatura

Häromdagen var jag för första gången på Alnatura, vilket är en tysk kedja av ekologiska livsmedelsaffärer. Det var en ganska stor butik (som en normal Ica Supermarket ungefär) och jag var främst där för att kolla hur deras utbud av vegetariska köttersättningsprodukter såg ut. Jag är generellt inget fan av halvfabrikat utan föredrar att laga mat från början, men det är rätt skönt att ha en förpackning med nånting som man bara kan slänga ner i en stekpanna och käka med typ pasta när man har bråttom eller inte orkar laga ”riktig” mat.

Tofupålägg och SeitanI de vanliga butikerna har jag ännu inte hittat nånting som det vi har i Sverige. Jag tänker till exempel på sojakorvar, -burgare, -färs, Quorn osv. Tofu däremot är vanligare, så det har jag köpt. Jag har faktiskt aldrig provat det förut, mest för att de svenska tofuförpackningarna som jag har sett ser så otroligt äckliga ut. Det var dock jättegott, mycket godare än seitan, och definitivt nånting jag kommer börja använda mig av.

På Alnatura hade de iaf massor av vegetariska produkter. Det var främst korvar (jag är ju faktiskt i tyskland) men det fanns också olika pålägg och lite annat. Jag ville köpa allt, men efter att ha utvärderat prislapparna i förhållande till vad jag faktiskt behöver gick jag hem med en förpackning seitan samt ett korvliknande tofu-pålägg med paprikasmak som tyvärr visade sig vara döäckligt. Seitanet var för att jag ville prova om det var godare än att göra eget, och det var det inte direkt. Det var aningen svampigare och hade inte riktigt samma gummikonsistens, men tofu är mycket godare.

Seitangryta med ris

Lite om brandmän och höstfestival

Dagarna tuffar på bra här i Heidelberg. Nästan allt viktigt inför skolan är fixat. Det enda (typ) som fattas är att välja vilka kurser jag ska läsa. Liten petitess.

Sen ska vi också anmäla till borgmästaren att vi flyttat hit. Ja, det är sant. Både att det finns en borgmästare och att vi måste berätta att vi kommit hit. Annars kan vi få böter. Fniss!

Utsikt mot slottet från Gamla bronImorgon klockan tio har jag och Martina bokat en gemensam tid på Sparkasse för att skaffa varsitt tyskt bankkonto. Dels för att kunna betala kåravgiften (typ) utan krångel och dels för att kunna betala med kort på olika ställen. Man kan nästan inte betala med Visa och Mastercard nånstans, bara de tyska bankernas egna kort. Men inget ont som inte för nåt gott med sig. Jag har lärt mig att snabbt se skillnad på eurons alla olika mynt. För att plånkan inte ska sjunka genom jackfickan har jag dock börjat lägga ur alla kopparmynt (1, 2 och 5 cent) på ett ställe i mitt rum. Vet inte vad jag ska göra med dem sen. Kanske ger dem till en intet ont anande gatumusiker innan jag åker härifrån…

I fredags var jag, Martina och André på en småskalig barturné. Vi började med att käka middag på lösvikt på Marstall Mensa. Tror att det är den största Mensa-restaurangen, men det blev inte alls billigt. Jag tog inte överdrivet mycket mat, men det kostade ändå över 6 €. En vanlig lunch på Triplex Mensa några hundra meter därifrån kostade typ 2-4 €, minns inte exakt. Och då fick man en asstor portion.

Jag och den blivande bruden på möhippan.Sen gick vi i alla fall vidare till en irländsk pub där vi träffade ett helt gäng brandmän som hade svensexa. De var fulla och glada och efter att ha bondat kring Grevinnan och betjänten ett tag följde vi med dem till en bar där ett tjejgäng på möhippa (!) hade fått igång ett spontant och mycket trångt dansgolv. Det var en extremt trevlig kväll.

Dagen efter (lördag) var det en gigantisk höstfestival i hela centrala Heidelberg. Det innebar marknad, öl- och Heidelberger herbst på Hauptstrassebratwurstförsäljning i varje hörn och flera stora scener med olika artister som spelade. Under dagen träffade vi helt slumpartat en svensk kille som doktorerat här i tre år och hans flickvän. De kom fram till oss i folkvimlet när han hörde oss prata svenska med varandra. Vi bytte nummer och möttes upp på kvällen. De var jättetrevliga båda två, så det känns inte alls omöjligt att vi ses igen.

En vecka har gått och 50% av min bekantskapskrets här i Heidelberg är alltså svenska. Haha, inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det blir det förhoppningsvis ändring på när skolan börjar.

Heidelberger herbst på Universitätsplatz

 

Semester

Det känns fortfarande som att jag är på semester här i Heidelberg. Jag har inget jobb eller skola jag behöver gå till än, och jag och Martina går på stan hela dagarna och upptäcker nya butiker och sevärdheter. Jag blir bara mer och mer kär i den här staden för varje dag som går och oftast känns det som att jag aldrig vill åka hem. Men ja, jag vet ju att det bara har gått fyra hela dagar, och jag ska vara kvar ungefär trettio gånger längre än så.

Det har funnits ganska mycket att fixa, så även om det har känts som semester så har vi haft saker att göra. Till exempel har vi varit hos Erasmus-människornas kontor och registrerat oss som inkommande studenter så att vi kunde få våra studentlegitimationer. Det är ett jättesmidigt kort som man även kan ladda med pengar och använda i universitetets restauranger och kaféer. Man får även åka gratis buss och spårvagn under kvällar och helger, och om man betalar en avgift på 140 € så får man åka hur mycket man vill under hela terminen i hela regionen. Det känns rätt värt.

Nu ska jag sticka iväg till Martina och se om jag kan hjälpa henne få igång internet i hennes rum. Hon flyttade in i måndags och har ett jättefräscht rum på nionde våningen och egen balkong med utsikt över hela stan och slottet. Jag bjuder på en bild på det.

Utsikt från Martinas balkong

Första dagarna i Heidelberg

Utsikt över NeckarIgår (Lördag) flög jag och Martina från Arlanda vid klockan tolv. Vid fem tog vi tåget från Frankfurts flygplats till Heidelberg och försökte hitta rätt väg till lägenheten där jag ska bo den här terminen. Som tur är bor jag utmed en av stans största gator, som går hela vägen från järnvägsstationen. Att promenera hem till mig därifrån tar ca 15-20 minuter, dock blev vår första promenad lite längre eftersom vi stannade i princip var hundrade meter för att fotografera alla fina utsikter. Det var ju solnedgång också, så allt var helt otroligt vackert.

André och Martina på HörnchenNär vi nästan var framme så kom en av mina sambos André och mötte oss. Han visade sig vara en väldigt trevlig, rolig och hjälpsam kille på alla sätt. Han pratar helt okej engelska men tycker att det är extra kul att jag ska bo här eftersom han vill träna mer på att prata. Han visade oss runt i lägenheten och vi pratade om allt möjligt, det kändes som att jag hade tusen frågor om allting som hade med honom, lägenheten, Heidelberg och Tyskland att göra. Efter en stund sa jag att jag tänkte gå till närmaste Mot Philosophenwegaffär för att handla lite grundläggande matvaror, men han erbjöd sig istället att skjutsa oss till en större affär som ligger en bit bort. Jättesnällt. Innan jag åkte hade jag skrivit en lista över allt jag ville köpa första kvällen, men den glömde jag givetvis i lägenheten. Jag kom dock ihåg det mesta, men insåg när vi kom hem att jag hade glömt tandborste, så jag fick en som de har hemma ifall nån kompis behöver en.

Utsikt från PhilosophenwegNär vi kom hem hade även min andra sambo Elis (Elisabeth) slutat jobba. Hon besitter alla de goda egenskaperna som André har och är lite bättre på engelska. Vi tog alla fyra bussen in till stan för att käka jättegod hemgjord falafel (på ett ställe som heter Falafel) och drack sedan några öl på en pub där en vän till André mötte upp oss.

Idag har vi vandrat runt och sett stan i dagsljus. Vi tyckte att området runt järnvägsstationen och hem mot min lägenhet Pastagratäng på Pizza hutvar vackert, men det är ingenting jämfört med resten av Heidelberg. André tog med oss på en väg upp en bit på ett av bergen som omger stan som heter Philosophenweg. Inte (som man kan tro) för att någon känd filosof hängt mycket där för jättelängesen utan för att man lätt blir filosofisk av att vara där, vilket jag kan förstå.

André skulle iväg och kolla på en pingismatch på eftermiddagen, så jag och Martina käkade jättegod pastagratäng, sprängfylld med ost, på Pizza hut och satte oss efter det på en glassbars uteservering på Hauptstrasse (direkt översatt till huvudgatan). Det är en jätte- (JÄTTE) -lång gågata som går igenom gamla stan där i princip all shopping och alla caféer och restauranger finns.

HauptstrasseMina första intryck är superbra. Om jag någonsin i mitt liv har haft tur så är det nu. Jag bor i ett jättefint rum i en jättefin lägenhet med helt fantastiska lägenhetskompisar, och den här stan känns redan som hemma för mig. Jag har inga tvivel om att jag kommer trivas här.

Imorgon ska jag följa med Martina och hämta ut nyckeln till hennes rum och kolla in stället där hon ska bo. Sen ska vi ta en tur på stan igen och kolla lite affärer och så. Allting (även mataffärer) förutom restauranger och caféer är stängt på söndagar, så allt vi har kunnat göra idag är att fönstershoppa.

Blogginspiration råder det verkligen ingen brist på hos mig just nu kan jag tala om. Vad vill ni läsa om under hösten/vintern?

Der Lehrer spielt mit den Apfel

Nu har halva sommaren gått, och jag börjar känna mig lite stressad inför hösten och mina tyskakunskaper. Jag hade ju bestämt mig för att plugga massa tyska hemma hela sommaren, men det har jag ju verkligen inte gjort.

Idag satte jag mig dock en liten stund med Duolingo. Det verkar vara en ganska bra tjänst för att lära sig språk. Jag har inte kommit så långt så att jag kan säga att den ”fungerar” än dock. Man registrerar sig med ett konto och väljer vilket språk man vill börja med (tror det finns franska, spanska och tyska än så länge) och sedan får man göra olika interaktiva översättningsövningar. Länken går till min profilsida där man kan se hur det går för mig.

Jag började lite grann redan i våras men tröttnade ganska snabbt. Då gjorde jag det ju mest för skoj, för att det var kul att se hur mycket tyska jag kom ihåg. Nu har det ju dock visat sig att jag faktiskt behöver damma av mina gamla B-språkskunskaper. Förmodligen i alla fall.